Flytt!
Det nya livet börjar här:
DREAMS
Vila i frid, kära MyBeginnings. Det har varit många, kära år tillsammans.
I huvudet på en julhandlare
Nu är jag på väg hem från en hel eftermiddags julhandlande med Emelie och Ronja. Stackars ömma, misshandlade fötter! Nej, nu tänker jag spendera resten av kvällen stillasittande. Alternativt liggandes i soffan med en god film.
Julkänslan kom sent i år. Martin kämpar frenetiskt för att skapa julmys hemma, men resten av familjen har vandrat runt i sina egna, stressade små bubblor. Igår lämnade jag äntligen bubblan bakom mig. Hej då stress, plugg, Biologiprov och hemtentan! God Jul på er och må det dröja läääänge innan vi ses igen!
Nu sjunger julmusik i lurarna och utanför tågfönstret ligger ett tunt, vitt puder. Jag kan slappna av mer och mer nu när jag vet att stan och alla stressade julhandlare med stora plastpåsar försvinner längre och längre bort. Nu vill jag bara ha jul, tända ljus och... gröt? Ska man kanske ta och laga gröt till frukost imorgon?
Filmtips - Mr Nobody
Jag och min mamma har fått som (dålig) vana att sitta uppe halva nätterna och se på ovanliga filmer på filmkanalerna, fastän vi ska upp tidigt dagen efter. I tisdags var inget undantag. Då såg vi en film som jag nu i efterhand måste säga var rätt bra. Vi såg tyvärr inte den från början, så jag tror att vi missade några viktiga detaljer.
"Mr Nobody" är en film som man inte kan se utan att tänka och analysera. Handlingen blir bra begriplig efter att man har sett slutet, och även då finns det mycket kvar att undra över.
Huvudpersonen, Nemo, är den sista dödliga människan kvar på jorden, och hans tid är snart över. En reporter intervjuar honom för att få veta vem han är och hur hans liv har sett ut. Vi får i filmen följa Nemo i en uppsättning tillbakablickar. Snart inser vi dock att det finns lite för många "Nemo" och lite för många parallella liv, varav i vissa han faktiskt lyckas dö väldigt ung. Vad har egentligen hänt och vilken är Nemos "riktiga" bakgrund?
Filmen hoppar hela tiden fram och tillbaka i tiden, mellan de olika parallella liven och de val som huvudpersonen gör. De olika varianterna av Nemo hålls skickligt isär med hjälp av olika frisyrer, kläder och detaljer i omgivningen. Ändå kommer du alltid att känna dig förvirrad. Jg sa flera gånger:
"Mamma, det där kan inte ha hänt." eller "Det där måste ha hänt honom på riktigt." Några minuter senare var jag inte lika säker längre. Det där som "måste ha hänt" kanske egentligen aldrig inträffat, precis som att det som "inte kunde ha skett" kanske just hade det.
Om man har en förkärlek för att analysera filmer, inte har blivit avskräckt av det som står här ovan eller helt enkelt gillar att få sig en tankeställare så rekommenderar jag att ni ser filmen. "Mr Nobody" är en sådan film som bara en sadistisk svensk- eller filosofilärare skulle be sina elever analysera.
Spanskaresa
Jag tror jag håller på att bli sjuk. Har hostat hela morgonen och är allmänt seg. Bara jag håller mig frisk imorgon så är det lugnt, antar jag. Då ska jag betala och hämta ut havrebollarna som min spanskaklass ska sälja inför Madridresan. Vi får med andra ord hoppas att jag får in pengarna från alla som ska delta idag. Håll tummarna för mig!
Från en trött resenär i morgonrusningen
Nu sitter jag här och nickar igen. Tåget känns som om det kryper fram. Varje gång mitt undermedvetna registrerar att tåget saktar in rycker jag till och slår upp ögonen. Stirrar som ett fån ut genom rutan och försöker komma fram till var jag är och hur långt det är kvar. Jag hinner knappt förstå att jag inte har försovit mig innan ögonlocken faller ihop igen.
Jag borde försöka hålla mig vaken, så jag skriver ett inlägg via mobilen. Blogg.se's app är en räddning för alla oss som spenderar längre tid framför mobildisplayen än framför datorn.
Nä, jag borde nog blogga på projektarbetesbloggen istället. Eller förbereda mig inför pedagogiskt ledarskap, som jag har nu på morgonen.
God Morgon!
Lätt romantisk bland mörka ängar
Igårkväll när jag åkte hem från träningen började tankarna vandra. Jag blir lätt romantisk när jag är ute på kvällen, har jag märkt. Stjärnorna och månen gömde sig bakom tunga moln och dalen låg helt öde och svart. Det enda som hördes var det dova brummandet från moppens motor. Träden reste sig som svarta skuggor mot himmelen. Framför mig lös strålkastaren upp vägen ett tiotal meter, innan lyset stötte på en mörk vägg. Det blev en balansgång mellan att gasa på, vilket man omedvetet gör när man kommer ut i det öppna, och att hålla ned hastigheten ifall det skulle dyka upp någon ensam nattströvare. Ibland blänkte det till i ögonen på något djur som gömde sig i skuggorna.
Det är något magiskt med naturen på natten. När dimman rullar i vita, iskalla slöjor över ängen blir naturen närmast magisk. Man förväntar sig nästan att se älvor som dansar i gräset. När det är stjärnklart och månen kastar sin bleka glans över daggvåta grässtrån och sprucken asfalt är det nästan så att andan slås ur en. Alla miljarder små ljusprickar som strålar ikapp i mörkret. Naturen får mig alltid att känna mig fri. Alla bekymmer upplöses och svävar ut i skogen. Naturen är så vacker på natten.
Jag får ofta höra hur dumt det är att skaffa sig en 30-moppe som knappt går snabbare än en cykel. Visst skulle det gå snabbare med en EU-moped som gick att köra på bilvägen, men tanken lockar inte. Jag vill kunna åka ensam på de snirkliga cykelvägarna, långt från bilvägarnas buller och kalla gatlyktor. Att bara få ha den där stunden för mig själv mitt i naturen. Några minuter extra spelar ingen roll, det är ändå här jag vill åka.
Jag blir lätt romantisk på kvällen, har jag märkt...
Byta blogg?
Den här bloggen börjar bli lite gammal, tycker ni inte det? Från början var den tänkt att handla om alla de berättelser som jag bara påbörjat, men nu vet jag att jag har förmågan att avsluta både noveller och böcker, så det konceptet känns inte lika aktuellt längre. Blogginläggen här blir bara tråkigare och tråkigare. Jag ber verkligen om ursäkt för det. Nej, en nystart vore bra. Dock så behöver den andra bloggen en rejäl uppfräschning innan den kan börja användas, så det lär nog dröja ett tag (måste kanske tilläggas att jag inte är så värst van vid formateringskoden för den bloggen heller, så det tar ett tag att hitta var man ska göra ändringarna).
Nej, nu ska jag flytta över fokuset till fysiken, för jag är sorgligt nog tvungen att plugga lite nu i helgen. Sedan kanske jag sätter mig ned och försöker färdigställa ett bidrag till en sagotävling på Kapitel1.se. Deadlinen är idag klockan 20.00. Kommer jag att hinna, tro?
Ha det bra!
Kvällens lilla fundering...
Frågeställning: Hur kommer det sig att vissa läroböcker har samma medicinska egenskaper som kemiskt framställda sömnpiller?
Projektarbetet skulle kunna genomföras på lite olika sätt och landa i en ny biologibok för, ehm... exempelvis, Biologi B. Om så är fallet så är jag mer än villig att köpa ett ex.
Ett hopp om marknadsföring med många fjärilar
Idag har jag tagit, vad som för mig känns som, ett stort steg i rätt riktning när det gäller min bok. Jag har besökt biblioteket och imorgon bär det av dit igen för att prata med chefen. Förhoppningsvis vill de ta in min bok :)
Någon som vill sig på en gissning om hur många fjärilar som kommer att brottas i min mage imorgon? Jag tippar på någonstans mellan 5 000 och tre miljarder.
Belt till försäljning!
Nu finns den i alla fall ute. Det är bara en tidsfråga innan den går att beställa från Adlibris. Böckerna anlände dit idag, men har inte registrerats än. Däremot finns boken med i bokcirkeln, så den går att köpa via Bokia för 222;- eller beställa via någon bokhandel. Allt som återstår är att någon ska vilja köpa den, hehe. Sedan ska jag ge mig i kast att försöka göra reklam för den på något sätt.
Arbetet med uppföljaren, "Legenden om Kraal II: Mindmera", fick sig en ordentlig skjuts under sommarlovet, och för tillfället är jag uppe i 23 A4 på datorn. Det finns fortfarande en hel del handskrivna sidor som jag måste skriva av. Min förhoppning är att den här boken inte kommer att ta lika mycket tid som den första, men jag kan nog inte lova något. Redan nu har jag en känsla av att den kommer att bli längre, rent mängdmässigt.
Hemma igen
Nu har jag kommit hem igen. Har precis packat upp alla väskor (vilket jag i vanliga fall inte brukar göra förrän flera veckor efter att jag kommit hem) och vattnat de törstiga blommorna, så nu är nog världen återställd igen. Det känns konstigt att skolan snart börjar igen. Visst ska det bli kul att träffa klassen igen, och spännande med de nya kurserna, men jag har svårt att se fram emot allt plugg igen. Långa veckor då man bara faller in i en rullande rutin och där avbrott från den rutinen, om det så är en promenad med någon kompis, känns exotiska.
Nu är jag nog lite för pessemistisk. Så hemskt är det inte, det är bara jag som har en förmåga att ibland ta skolan lite väl allvarligt så att jag glömmer bort att göra sådant som man mår bra av - som att ge sig själv lite ledigt mellan varven. Men förra terminen var förvånansvärt duktigt på det för att vara jag, så kanske går det bra den kommande terminen också. Antar att det kommer att bli ett rätt kul år, med tanke på att det är det sista.
Nåja, orkar inte skriva mer nu. Har en del annat att fixa. Lägger upp del två av "5 veckor på sjön" någon gång framöver.
5 veckor på sjön, del 1
Det här är femte veckan på vår semester. Vi har seglat från Sverige till Gotland och vidare till Estland och Finnland. Via Finnland gick vi över till Åland för några dagar sedan och är nu på väg hem till Sverige igen. Vi har haft fantastisk tur med vädret, varmt så gott som varje dag, men en handfull åskväder höll oss kvar på Gotland i över en vecka. Tydligen var det ett av de värsta åskvädren i Gotlands historia. 30 000 blixtar. Tanken att ge sig ut på havet då kändes inte så lockande, speciellt inte med tanke på att båten är försedd med en lång pinne som pekar rakt upp i det där åskande mörka.
Början av Gotlandbesöket var jättemysigt. Vi låg ute på Lauterhorn på Fårö, och två dagar i rad hyrde vi bil och åkte över till den större ön när halva Gotland var på väg åt andra hållet för att uppleva den natur som vi lagt till båten i. Efter fotbollsgolf och bad i Blå Lagunen bar det av tillbaka till Fårö, och då mötte vi hela lasset med bilar som nu skulle hem och som tvingades köa i timmar för att få komma på den fullproppade färgan. Snacka om att vi var på väg åt rätt håll.
Fårösund blev nästa hamn. Vi hade tänkt ligga där en eller två nätter, men blev fast i sju dar, allt emedan åskan mullrade om oss på kvällen och väderleksrapporten lovade kraftiga vindar i fel vindriktning på havet. När vi äntligen vågade oss ut på den 24 timmar långs färden var vinden fortfarande fel, men vi orkade inte vänta mer.
Estland var inte som jag hade förväntat mig. Det var långt mellan de få öarna och det kändes nästan som att åka mellan mindre hav, bortsett från det faktum att om man inte vågade lämna farleden. Estland består utav ytvatten. Det som först liknar en stor vik kan visa sig vara en stor vattenpöl som inte är djupare än en dryg meter. Man fick åka i muddrade kanaler fram till hamnarna. I vattnet bredvid båten stod fåglarna och tittade på en (stod, inte simmade).
Estland är vackert. Naturen skiljer sig inte från våran, men städerna är en härlig blandning mellan gammalt och nytt. Mellan lämningar från Sovjet finns gamla 1600-talsborgar och nybyggda villor varvas med fallfärdiga ruckel och hus under renovering. Hela landet tycks vara under uppbyggnad och det som byggs är otroligt vackert. Både Kureesaare och Haapsalu såg ut som små Astrid Lindgren-städer. Människorna är trevliga och maten god. Min nya idol är gumman på marknaden i Kureesaare som lyckades sälja krusbär till mig utan att kunna ett ord engelska. Hon bara log glatt och svarade på estniska så fort jag frågade något.
Om 10-20 år kommer nog Estland vara ett utav de vackraste länderna i Norden.
(OBS Detta inlägg skrev jag för flera dagar sedan, men lyckades inte ladda upp det förrän nu)
Försvinner i fem veckor
I alla fall, planen är att resa imorgon. It aren't gonna work, säger jag bara. Väskorna står opackade inne i garderoben, mitt och Martins rum ser ut som om någon nyss desarmerade en bomb inne i dem, för att inte tala om att vi för ca en timme sedan blev klara med huset (vi har målat om och bytt plankor på balkongen). Mamma är inte hemma, pappa gör något annat, Martin har jag inte sett till på jag vet inte hur länge (har jag ens sett honom idag?).
Fem veckor... Jag känner att det börjar bli läge att se över vad jag har tänkt ta med mig ut...
Grattis Pappa!
Jag borde gå och lägga mig, men orkar inte. Så vad har jag gjort de senaste tre veckorna då? Ekebyholm vet ni ju redan, så det är en vecka. På tal om det så kanske kanske kanske det blir ett sjätte år för mig där, för många av de jag umgås med när jag är där kommer att gå sitt femte år nästa år. Vore roligt att fira sista året med dem, även om man är rätt gammal då. Haha, jag och Johanna gjorde en deal - åker hon så åker jag, åker jag så åker hon. Låter lovande va?
De resterande en och en halv vecka har jag målat om huset. Jag och Emil (kära pöjken) har stått i värmen med varsin pensel och konstaterat att det där med att måla hus är kanske lite mer avancerat än att dra penseln upp och ned mot träet som vi hade trott. Fast fint blir det!
Jo, när jag ändå håller på så kan jag passa på att säga att nu har jag, Hannah och Aisan kommit igång med vår nya blogg - Fragments of Three Wicked Minds. Den kommer nog inte att bli den mest aktiva bloggen i världshistorien, men vad tusan, är den här bloggen det då eller?? ... Bloggidén är inte lika avancerad den här gången (för er som minns den förra, HacAlien). Varje månad lägger en av oss tre upp ett uppdrag till de andra som vi sedan ska följa. Alla uppdrag kommer att handla om att skriva olika typer av noveller. Det blir inget "knipsa av dig handen, stå på ett ben och vissla nationalsången baklänges" här inte. Tycker man dock att det här med att läsa noveller är rätt kul så kan man ju alltid ta sig en sväng in på bloggen någon gång i månaden. Just nu har det första uppdraget satts i rullning och inom en månad kommer (förhoppningsvis) tre fina texter att ha ploppat upp där.
Här är addressen: fotwm.blogg.se
Appropå addresser så lyckades jag få fyra brevkompisar på lägret. Inte mailkompisar eller facebookvänner (eller jo, det med), utan riktiga gamla hederliga papper och penna-brevvänner. Det är kul när de gamla brevpappren längst ned i skrivbordslådan kommer till användning, tycker ni inte det?
Ekebyholm!
Det är lite surt att jag inte känner så många som ska dit i år, men jag avskräcks inte av det. Tänker gå mitt sista år på Ekebyholm och ta emot mitt avskedsdiplom (om de nu inte har avskaffat dem eftersom det är ny lägerledare). Sedan kan jag stolt hävda att jag har offrat en vecka per år i fem år åt ett och samma musikläger. Nördigt, eller vad?
Aja, nu ska jag sova så att jag orkar upp imorgon. Sömn lär jag ju inte få för mycket av på en tid framöver.
