Varför kommer bara inspirationen till att skriva när man verkligen inte har tid eller möjlighet? Jag kan få en sådan skrivlust att det nästan kliar i fingrarna, men då befinner jag mig antingen på tåget (och har glömt skrivblocket hemma), vid middagsbordet och försöker kasta i mig mat för att sedan skynda iväg till träning/flöjtlektion eller så har jag alldeles för många läxor som jag måste göra innan nästa dag. Det finns aldrig tid till att skriva när jag vill det.
   Nu, när jag plötsligt har tid att skriva, måla, se på film eller göra vad jag vill så är inspirationen helt borta. Jag kan försöka sätta mig ned och skriva, men det kommer inte att bli bra. Glädjen och inspirationen finns inte där.
   Kan någon snälla förklara varför?

   Detta är nog ett väldigt dåligt försök att få inspiration. Den berättelse som jag håller på med har kört fast i ett dödläga. Jag vet exakt vart jag vill komma. Det finns händelser längre fram i storyn som jag vill skriva om, men jag kommer aldrig fram till dem för där jag är just nu är inte lika roligt. När det inte är tillräckligt roligt att skriva så skriver jag inte och då kommer historien aldrig framåt. Med andra ord, jag kommer aldrig fram till den delen av berättelsen som jag verkligen längtar efter eftersom jag inte skriver. Visst är jag smart...? Suck. 

   Nej, nu ska jag faktisk sätta mig ned och skriva. Jag tror att mitt försök att hitta inspirationen verkligen fungerade. Skrivlusten har kommit åter. Pulsen stiger. 

   Bye!