Har ni någonsin hört någon använda frasen: "Lev i verkligheten." Kanske, kanske inte.

Av någon anledning har frasen fastnat i min hjärna. Jag kan inte låta bli att tänka: "Vad betyder det egentligen?" Vad är verkligheten?

Vi kan börja med att fastställa när denna fras används. Det är (oftast) när man tycker att någon annan har huvudet för mycket bland molnen eller, vilket kanske är vanligare idag, när man stöter på andra levnadssätt än ens eget, som främmande religioner eller (livs)stilar som goth, lolita... Eller ett lekande barn. Man antyder då att personen i fråga inte lever i verkligheten, utan i en egen liten orealistisk drömvärld.

Så vad är då verkligheten? Är det materiella ting och ren fakta? Sådant som vi vet existerar på riktigt? Om vi utgår från det så är verkligheten det som finns omkring oss och som vi kan se. Verkligheten är att det står en sak i trä framför oss, en platta som står på fyra pinnar.

Samtidigt så sa vi ju i frasen "lev i verkligheten" att man ska just "leva". När man lever så tolkar man hela tiden omgivningen. Med andra ord, vi ser en sak framför oss och vi vet att det är en pall. En pall kan man sitta på. Att vi vet det, är det ren fakta? Är det att leva i verkligheten? Om vi istället antar att vi aldrig har sett en pall förut, då kan vi ju omöjligt veta att det som står framför oss är en pall. Vi kommer ändå att få ett intryck av det. Kanske att det är någon form utav prydnad. Vi gör vår egen tolkning av pallen. Är det också att leva i verkligheten? Det är ju inte samma sak vi ser framför oss. En person säger att det är en pall, en annan säger att det är en prydnad. Vilket av det är den i verkligheten? Det beror på vem man frågar. Av detta drar jag slutsatsen (och säg till om ni tycker att jag har fel) att verkligheten egentligen är vårat sätt att tolka vår omgivning.

Sen så är ju inte "leva i verkligheten" så enkelt som att försöka begripa om vi ser en pall eller en prydnad. Omkring oss händer hela tiden en massa saker. Folk passerar, pratar med varandra, pratar med dig, pratar OM dig, pratar OM varandra. Det finns hela tiden massvis med saker i ditt synfält, saker som då måste ta in, bearbeta och till slut tolka. Om detta tolkande av omgivningens intryck är "verkligheten" då har vi plötsligt förflyttat verkligheten från att vara något materiellt och faktabaserat till att vara en tolkningsfråga. Eftersom alla människor är olika individer så kommer alla att ha olika uppfattningar om vad som är verkligheten. Kan man då med rätta be någon att "leva i verkligheten"? Vi kan ju omöjligt veta om någon annan "lever i verkligheten" eller inte, eftersom vi inte vet hur den personen tolkar sin omgivning. Att stänga in sig i sitt huvud kan vara en persons sätt att tolka sin omgivning, ett sätt att bearbeta den. Och eftersom verkligheten bedöms i vad som pågår innanför en människas pannben så kan just dagdrömmeri vara en form utav verklighet - för den som dagdrömmer.

För att nu slutligen knyta ihop säcken (för er som har orkat läsa så här långt): Vi kan inte be en kristen, en hindu, en gothare, ett barn eller ens en dagdrömmande liten människa att "leva i verkligheten". Varför? Jo, för att det är just det de redan gör.



Våga vara dig själv!