Okej, kom igen, det har gått flera veckor sedan jag skrev här sist. Jag fattar inte hur ni står ut med mig. Eller det gör ni kanske inte. Jag har fått en del klagomål (igen) angående (den frånvarande) uppdateringen. Så idag tänker jag vara duktig.

Jag har spenderat två dagar hos Bet. Åkte dit igår och kom hem för en timme sedan. Hon skällde på mig för att jag aldrig uppdaterar, och jag slog vad (förvånade?) om att jag kommer att klara av att uppdatera bloggen varje dag i en veckas tid. Varför får jag en déjà vy-känsla av detta? Kanske för att jag nyligen slog ett annat vad med en annan kompis - datorvadet vecka 43.

På tal om datorvadet, jag nämnde aldrig hur det gick med det. Hm, hur kunde jag strunta i en så viktig sak? (Detta kanske bara är ytterligare ett bevis på hur dålig jag är på att blogga) Här kommer den nakna sanningen. Jag förlorade. Det är surt, och det svider än, men jag måste erkänna den älskade Lill3 Skütt som vinnare i "INGEN-DATORVADET V. 43"

Jag är ändå rätt nöjd med mig själv. Förutom att jag vid ett tillfälle kollade upp priset på färgade linser åt en kompis på nätet, kollade busstiderna på sl.se en gång och sneglade på en youtube-film över axeln på en annan kompis, så klarade jag mig. Inget msn, ingen facebook, inget bloggande (ovanligt...). En snäll domare skulle kanske säga att jag klarade mig, men nu är det ju tyvärr så att en viss liten tjej klarade sig bättre än mig (vad hon har sagt) och därför måste jag ta av hatten och erkänna mig besegrad.

Grattis Lill3 Skütt. Du är en värdig vinnare.

Nu, på tal om vad, så har jag en känsla av att jag inte kommer att klara av att uppdatera bloggen varje dag. Tyvärr, men nu när jag tänker på det så känns det som en väldigt svår sak att hålla. För att inte nämna mitt historiskt sätt väldigt usla bloggande så kan man ju bara kasta en blick på mitt veckoschema. På tisdagar kommer jag inte att kunna sätta mig vid en dator efter skolan förens efter träningen, och då är jag vanligtvis så trött så att jag kraschar framför tv:n. Men men, det här ska gå, eller hur? Det kanske inte blir en roman som inlägg varje dag, men några rader kan jag nog peta in någon gång mellan föreläsningen och lunchen, eller mellan msn och bokskrivandet.

På tal om boken, jag är inne i en period nu då det går väldigt segt att skriva. De senaste veckorna har jag lyckats prestera en början på ett kapitel, och inget mer. "And that's all I have to say about that." - som Forest Gump skulle ha sagt.

Nu känner jag att det här inlägget börjar bli väldigt rörigt. Och långt. Jag hade egentligen tänkt berätta lite om mina en och en halv dag med Bet, men den här texten har redan prungit iväg alldeles för mycket i längd. Låt oss bara säga att fyra tjejer, en kille, skräckfilm och milkshake är en bra kombination. Fyra tjejer plus en mamma, shopping, tacos, musiserande, första sesongen av Heroes och cupcakes är inte sämre det. Jag har haft en underbar dag, tjejer! Kramar från mig. Ni vet vilka ni är <3 Och en extra stor kram till the one and only, Bet! <3