Skyltfönstret

Jag strövar till synes planlöst genom gamla stan. Snön yr runt mitt huvud och strumporna blir fuktiga i skorna. De läcker visst, men jag bryr mig inte. Kylan som letar sig ned i halsen för varje andetag och sprider sig som den vildaste glädje genom kroppen. Det fanns en anledning till att jag stannade till här efter skolan. Jag var tvungen att se den. Ingen skulle förstå om jag berättade. Inte för att det spelar någon roll heller.

Jag skuttar fram över snötäckt kullersten och känner mig som ett litet barn på julafton. Människor passerar mig, men ingen märker min glädje. Utåt sett är jag bara en vanlig flicka med skolväskan över axeln, en vanlig flicka som går i lugnt tempo precis som alla andra. Om de bara visste vem jag är! Jag skrattar högt inombords, precis som ett litet barn på julafton. För det är ju nästan som julafton idag, nästan. I alla fall för mig.

En skylt gnisslar i sina kedjor. Den är täckt med snö, men jag ser inte snön. Ögonen läser vant de ord som döljer sig under sitt vita täcke. ”SCI-FI BOKHANDELN”, står det med snirkliga bokstäver. Just idag tycks de lysa som guld mot mig, de där orden. Jag har stannat. Någon muttrar något om att jag står i vägen, men jag bryr mig inte. Skylten gnisslar i sina kedjor.

Jag vrider på nacken och möter min spegelbild i skyltfönstret. Mina ögon lyser. Pulsen stiger. Det var hit jag skulle, just till den här platsen. Om jag sänker blicken så kommer jag att se den, men jag låter blicken vara kvar på min spegelbild. Tänk om den inte är där! Spegelbilden förändras till en känslolös mask. Den mask som alla på stan tycks bära för att kunna smälta in i mängden. Men jag vill inte vara en i mängden, inte idag. Idag är ingen vanlig dag. Den tanken får spegelbilden att le och jag ler tillbaka mot flickan på andra sidan. Det är dags. Blicken börjar sakta vandra nedåt.

Den stod där så oskyldigt i en monter. Julkulor och gulgransglitter prydde bordet den stod på. Pärmarna var glansiga och orörda. Ingen hade läst den än. Jag låter blicken vandra utmed de perfekta kanterna, ned över den lätt välvda ryggen och tillbaka upp igen. Noggrant undviker jag att titta på framsidan. Jag vet redan hur den kommer att se ut när jag väl tittar på den. Istället kollar jag på affischerna som hängts upp. ”Släpps idag 11/12 2009” Jag ögnar igenom texten snabbt. Mina ögon fastnar på orden ”debutroman” och ”svensk författare”. Ett leende sprider sig på mina läppar. Hur ska man kunna beskriva den här känslan med ord? Detta är nog det närmsta man kan komma magi. Men ännu har jag sparat det bästa till sist. Äntligen får mina ögon hitta framsidan på boken. Dess namn bränner sig fast i min blick. Nästan framme. Blicken vandrar längre ned. Där står det. Författarnamnet kommer mot mig, omfamnar mig. Jag känner pulsen stiga. Nu ler nog spegelbilden igen mot mig. Röken från min mun lämnar ett litet avtryck på fönsterglaset. Där står det! Rakt framför mig. Jag ler och sluter ögonen. Det var precis detta jag kom för att se. Jag rätar på mig igen och vänder mig bort från mitt mål.

Röken från min andedräkt stiger uppåt och med den ljudet av mitt tysta skratt. Världen fortsätter sin dagliga rutin utan att ta någon notis om flickan utanför Sci-fi bokhandeln i Gamla stan. Bara jag vet vad som nyss fanns i skyltfönstret. Om jag vänder mig om kommer boken att vara borta. Den kommer aldrig att ha existerat. Istället kommer någon känd titel som ”Twilight” eller ”Eldest” att finnas i dess frånvaro. Men jag glömmer inte namnet som nyss fanns där. Ett namn så välbekant att det aldrig kommer att lämna mig. Ett namn som förföljt mig sen jag knappt kunde uttala det. Tänk om det ändå kunde ha stått där på riktigt. Men bilden jag sett försvinner sakta upp med röken från min andedräkt.

Jag blir plötsligt medveten om hur kallt det är. Det är dags att gå hem. Än är inte dagen slut.

Av: MyBeginnings


För er som orkar svara: Hur tolkar ni den här novellen? Vore kul att höra hur den tolkas av andra än mig själv.