Suck, jag är trött på att plugga. Visst, fysiken är inte klar för ikväll, men jag orkar inte mer. Snälla någon, kidnappa mig ut och gå en stund så att jag får rensa hjärnan!

Nej, jag ska inte tjata skola med er. Det är bara tråkigt.

Men vad har mer hänt i mitt liv?

(Jo, just nu hände det faktiskt att någon fick för sig att kidnappa mig, så jag fortsätter skriva här när jag kommer tillbaka)

Några timmar senare
Hej igen, nu är jag tillbaka.

Vet ni? Jag vill skriva! Det är helt otroligt,  jag har fått tillbaka inspirationen. Jag vill skriva på min bok, leva mig in i dess värld och avsluta den första boken, äntligen, ÄNTLIGEN, efter alla dessa veckor. Det var länge sedan jag kände ett sådant sug efter att skriva. Igår skrev jag faktiskt en halv sida! Visst, det är inte så mycket, men jag började skriva alldeles på tok för sent på kvällen. Fast det är inte det som är det vessäntliga. Det viktiga är att jag lyckades leva mig in i berättelsen igen! Gosch. Ni anar inte hur tomt det har varit utan den!

... och så kan jag inte skriva ikväll... Jag vill, men jag kan inte, för jag har 50 sidor &%¤# historia att läsa tills imorgon. Nationalismen... jippie...

Så good bye. Jag återvänder till pluggandets avgrunder.

På återseende.

Whaat?? Glömde jag att blogga igår? Ops... Hatar att säga det här men: "Vad var det jag sa?"

Nåja, så snabbt gick det för mig att förlora det här vadet. Men livet går vidare.

Idag har jag haft utvecklingssamtal, vilket innebar att jag var tvungen att sitta kvar i skolan tills halv sex. Jag hade ingen aning om att man var tvungen att använda passerkortet för att ta sig ut ur trapphuset efter fem. Hade inte min lärare sagt det till mig idag så hade jag nog blivit inlåst där när jag skulle ned för att släppa in mamma. Undrar hur det känns att övernatta i ett trapphus, hm...

Annars har jag egenltigen inget roligt att säga, förutom att jag har spenderat alldeles för många timmar i skolan idag vilket har lett till att jag är astrött (men nu är jag i alla fall klar med förra veckans fysik och kemi, tummen upp för mig). Mitt liv cirkulerar kring skolan den här veckan. Fast nu är faktiskt klockan kvart över nio och tro det eller ej men jag är faktiskt ledig (äntligen) och kan göra vad jag vill! Undrar bara vad jag ska göra...

Och det här inlägget är rätt pointless.

Ha det bra!

Jag är trött. Man ska nog inte gå och lägga sig sent dagen innan en pluggdag som denna. Eller dagen innan en pluggvecka heller för den delen... För det är nog vad den här veckan kommer att bli. Vi fick idag veta att vi har massor att göra nu fram tills lovet. Det är inte precis de bästa nyheterna man kan få en måndagsmorgon. Men men, livet går vidare.

Nu ska jag snart sätta mig ned och skriva en svenskauppsats/reflektion/krönika (upplägget är lite luddigt), förbereda ett historieuppdrag och öva spanskaglosor. Om jag har tur är jag klar vid nio och då har jag en timmes ledighet efter det innan jag bör lägga mig. Åh, på tal om blåbär, imorgon är det idrottsdag. Vi ska dansa!

Ha det bra!

Vänta nu! Vad gör jag uppe så här sent? Klockan är snart kvart i elva och jag ska upp tidigt imorgon. Alla som tycker att den här helgen har gått fort räcker upp en hand (räcker upp min)!

Jag kom på att jag har lovat att uppdatera varje dag i en vecka. Vore synd att misslyckas redan första dagen. Så här har ni ett inlägg.

Idag har vi firat pappa på fars dag. Denna lilla procedur innebar för mig att kliva upp klockan åtta, något som inte skulle ha varit så farligt om jag inte hade gått och lagt mig två inatt. Så, så fort grattandet av pappa var över, gick jag och lade mig igen. Tio väcktes jag igen av att pappa ropade att det var dags att åka till min faster om en timme. Jag drog täcket över huvudet och somnade om, bara för att vakna 20 minuter innan vi var tvugna att åka. Detta ledde till att jag blev jättestressad och skrek något om att de kunde åka utan mig, bla bla bla, samtidigt som jag hoppade in i duschen. Så, kära far om du läser det här, förlåt för att jag betedde mig dumt i morse.

Allvarligt talat, jag kom nyss hem. Efter faster drog jag och mamma till morfar, så det har varit en hel del flängande idag. Och inget plugg. Det här gör att jag får rätt dåligt samvete. Jag har två saker som måste vara klara tills tisdag och jag har inte börjat med någon av dem. Har inte hunnit, okej? (igårkväll räknas inte)

Borde jag vara stressad? Jag tänker bara att "det är lugnt, jag hinner". Hoppas att det stämmer...

Så god natt och grattis på fars dag ännu en gång. Ha det bra alla andra som inte är pappor.

Okej, kom igen, det har gått flera veckor sedan jag skrev här sist. Jag fattar inte hur ni står ut med mig. Eller det gör ni kanske inte. Jag har fått en del klagomål (igen) angående (den frånvarande) uppdateringen. Så idag tänker jag vara duktig.

Jag har spenderat två dagar hos Bet. Åkte dit igår och kom hem för en timme sedan. Hon skällde på mig för att jag aldrig uppdaterar, och jag slog vad (förvånade?) om att jag kommer att klara av att uppdatera bloggen varje dag i en veckas tid. Varför får jag en déjà vy-känsla av detta? Kanske för att jag nyligen slog ett annat vad med en annan kompis - datorvadet vecka 43.

På tal om datorvadet, jag nämnde aldrig hur det gick med det. Hm, hur kunde jag strunta i en så viktig sak? (Detta kanske bara är ytterligare ett bevis på hur dålig jag är på att blogga) Här kommer den nakna sanningen. Jag förlorade. Det är surt, och det svider än, men jag måste erkänna den älskade Lill3 Skütt som vinnare i "INGEN-DATORVADET V. 43"

Jag är ändå rätt nöjd med mig själv. Förutom att jag vid ett tillfälle kollade upp priset på färgade linser åt en kompis på nätet, kollade busstiderna på sl.se en gång och sneglade på en youtube-film över axeln på en annan kompis, så klarade jag mig. Inget msn, ingen facebook, inget bloggande (ovanligt...). En snäll domare skulle kanske säga att jag klarade mig, men nu är det ju tyvärr så att en viss liten tjej klarade sig bättre än mig (vad hon har sagt) och därför måste jag ta av hatten och erkänna mig besegrad.

Grattis Lill3 Skütt. Du är en värdig vinnare.

Nu, på tal om vad, så har jag en känsla av att jag inte kommer att klara av att uppdatera bloggen varje dag. Tyvärr, men nu när jag tänker på det så känns det som en väldigt svår sak att hålla. För att inte nämna mitt historiskt sätt väldigt usla bloggande så kan man ju bara kasta en blick på mitt veckoschema. På tisdagar kommer jag inte att kunna sätta mig vid en dator efter skolan förens efter träningen, och då är jag vanligtvis så trött så att jag kraschar framför tv:n. Men men, det här ska gå, eller hur? Det kanske inte blir en roman som inlägg varje dag, men några rader kan jag nog peta in någon gång mellan föreläsningen och lunchen, eller mellan msn och bokskrivandet.

På tal om boken, jag är inne i en period nu då det går väldigt segt att skriva. De senaste veckorna har jag lyckats prestera en början på ett kapitel, och inget mer. "And that's all I have to say about that." - som Forest Gump skulle ha sagt.

Nu känner jag att det här inlägget börjar bli väldigt rörigt. Och långt. Jag hade egentligen tänkt berätta lite om mina en och en halv dag med Bet, men den här texten har redan prungit iväg alldeles för mycket i längd. Låt oss bara säga att fyra tjejer, en kille, skräckfilm och milkshake är en bra kombination. Fyra tjejer plus en mamma, shopping, tacos, musiserande, första sesongen av Heroes och cupcakes är inte sämre det. Jag har haft en underbar dag, tjejer! Kramar från mig. Ni vet vilka ni är <3 Och en extra stor kram till the one and only, Bet! <3