Nu är jag på väg hem från en hel eftermiddags julhandlande med Emelie och Ronja. Stackars ömma, misshandlade fötter! Nej, nu tänker jag spendera resten av kvällen stillasittande. Alternativt liggandes i soffan med en god film.

Julkänslan kom sent i år. Martin kämpar frenetiskt för att skapa julmys hemma, men resten av familjen har vandrat runt i sina egna, stressade små bubblor. Igår lämnade jag äntligen bubblan bakom mig. Hej då stress, plugg, Biologiprov och hemtentan! God Jul på er och må det dröja läääänge innan vi ses igen!

Nu sjunger julmusik i lurarna och utanför tågfönstret ligger ett tunt, vitt puder. Jag kan slappna av mer och mer nu när jag vet att stan och alla stressade julhandlare med stora plastpåsar försvinner längre och längre bort. Nu vill jag bara ha jul, tända ljus och... gröt? Ska man kanske ta och laga gröt till frukost imorgon?

Jag och min mamma har fått som (dålig) vana att sitta uppe halva nätterna och se på ovanliga filmer på filmkanalerna, fastän vi ska upp tidigt dagen efter. I tisdags var inget undantag. Då såg vi en film som jag nu i efterhand måste säga var rätt bra. Vi såg tyvärr inte den från början, så jag tror att vi missade några viktiga detaljer.

"Mr Nobody" är en film som man inte kan se utan att tänka och analysera. Handlingen blir bra begriplig efter att man har sett slutet, och även då finns det mycket kvar att undra över.

Huvudpersonen, Nemo, är den sista dödliga människan kvar på jorden, och hans tid är snart över. En reporter intervjuar honom för att få veta vem han är och hur hans liv har sett ut. Vi får i filmen följa Nemo i en uppsättning tillbakablickar. Snart inser vi dock att det finns lite för många "Nemo" och lite för många parallella liv, varav i vissa han faktiskt lyckas dö väldigt ung. Vad har egentligen hänt och vilken är Nemos "riktiga" bakgrund?

Filmen hoppar hela tiden fram och tillbaka i tiden, mellan de olika parallella liven och de val som huvudpersonen gör. De olika varianterna av Nemo hålls skickligt isär med hjälp av olika frisyrer, kläder och detaljer i omgivningen. Ändå kommer du alltid att känna dig förvirrad. Jg sa flera gånger:
"Mamma, det där kan inte ha hänt." eller "Det där måste ha hänt honom på riktigt." Några minuter senare var jag inte lika säker längre. Det där som "måste ha hänt" kanske egentligen aldrig inträffat, precis som att det som "inte kunde ha skett" kanske just hade det.

Om man har en förkärlek för att analysera filmer, inte har blivit avskräckt av det som står här ovan eller helt enkelt gillar att få sig en tankeställare så rekommenderar jag att ni ser filmen. "Mr Nobody" är en sådan film som bara en sadistisk svensk- eller filosofilärare skulle be sina elever analysera.