Nu är alla prov klara för detta läsår! Yeeey.... Jag är astrött... Har varit på väg att somna hela dagen.
Haha, jag har inte ens energi till att skriva det här inlägget.

Här är den, min bok! Jag har fortfarande svårt att fatta det. 18 år gammal och efter två års slit med manuset har jag äntligen gett ut min alldeles egna bok.

För lite mer än tre veckor sedan, då jag fyllde 18, fick jag en stor låda i present. Lådan innehöll tio exemplar av Belt (den bok som gick under arbetsnamnet Drakryttarinnan). Jag var helt i chock. Utan att berätta något hade mina föräldrar tagit manuset till boken från min dator, korrekturläst den och skickat in den till ett print-on-demandförlag, valt framsida och slutligen sett till så att tio splitter nya exemplar hamnade inlagna i en låda på min säng.

Det har gått tre veckor nu, men jag kan fortfarande inte riktigt smälta det. Det känns fortfarande lika overkligt att se bokryggen lysa grön från min bokhylla, med mitt namn skrivet i vitt på ryggen. Att bläddra i den och se mina egna formuleringar och min egen berättelse fylla sidorna. Det är en underbar känsla. Det här, att kunna hålla i min egen bok, var min dröm. En dröm som jag har haft sen jag... sen jag var väldigt liten. Jag tror till och med att det var min dröm redan då jag var nio år och började skriva på min första berättelse. Jag vet att jag tänkte då att jag skulle ge ut den och genast bli en känd författare. Inte för att jag någonsin skrev klart berättelsen om den egoistiske kejsaren Kuron, och knappast gjorde den mig till en känd författare, men hey (!), jag är faktiskt författare idag! Jag har gett ut en bok!

Belt går inte att beställa via nätet än, men så fort vi har prissatt den så kommer det att gå. Jag har redan sålt en bok och skänkt bort tre, fått signera tre böcker och fått frågan av en kompis om hon får skriva en recension om boken som ett skolarbete (!). Om hon får det för sin lärare så lär jag nog snart få lite gratispublicitet, vilket ju inte är något att klaga över.

Makten i Islándidalen hade fallit i händerna på en envåldshärskare, Murca. Ett folk som vart vida känt för sin djärvhet, stolthet och kärlek till den odlade jorden kvävdes. De torterades till lydnad och drevs från sina hem; ut i krig och fjättrade som slavar i arbetsläger.

Vissa gjorde uppror, och hängdes. Rader efter rader med slappa kroppar dinglade längsmed torg och gator.

Andra teg ihjäl sig och blev till en del av den stela enheten som en gång i tiden var ett folk med drömmar och hopp.

Islándidalen förföll sakta, men själen dog aldrig. Djupt inne i varje mans hjärta levde det fortfarande kvar en sista gnista av den stolthet och det liv de en gång haft. Och det krävdes inte mycket för att åter igen tända den gamla tidens låga i deras bröst, för den som hade modet att i tysthet stå upp mot Murca fanns det hopp. Hoppet började med ett barn…

Ett barn som förändrade historien…

 

Belt handlar om ett väldigt litet rike där tiden tycks ha stått stilla i generationer. Utanför murarna pågår ett maktkrig mellan de större rikena och hela landet tycks befinna sig i skräck, men innanför murarna till riket Belt lever invånarna opåverkade av omvärlden - tills den dag Islándidalen, det stora riket bortom öknen, förklarar krig mot dem. Utan varken en fungerande armé eller rätt kunskaper tvingas kungen till en förändring som riket aldrig tidigare genomgått - han anställer en drakryttare. Fast drakryttaren har ett mörkt förflutet och en uppsjö med värderingar med sig som rikets invånare inte var beredda på...

Läsaren får följa några utav invånarna i Belt, däribland Kung Sebastian, Riddare Falk och Hemming, men även drakryttaren Melody.