Det här har vart en sån där dag då man bara vill dra täcket över huvudet och somna om.

Väcktes ur min sömn av att väckarklockan började pipa. Huvudet kändes som bly och ögonlocken ville inte öppna sig. Jag satte mig upp av ren vana och klippte till väckarklockan så att den slog på snooz i åtta minuter. Somnade om på fläcken.
Väckarklockan ringde igen. Jag satte mig upp lika urvaket och slog till väckarklockan igen. Den tystnade och jag somnade tacksamt om i åtta minuter till.
Vaknade och steg upp. Reflekterade inte över att klockan inte ringt än. Gick ned som i trans och kom snabbt i ordning för skolan. Tog mig till skolan utan att riktigt minnas resvägen dit.
Dagen förflöt som i ett töcken. Plötsligt hade vi idrott, en utav de sista lektionerna på dagen. "Konstigt, idrott på en måndag", han slinka igenom mina tankar.
Det som jag däremot reagerade på var att jag inte riktigt tyckte att idrottssalen stämde. Den var för stor, men dock allt för välkänd. Jag hade definitivt haft idrott där förut.
Ingrid höll lektionen. Vi skulle ha en blandning utav en skriftlig tävling och en fysisk stafett. Reglerna var komplicerade, men begripliga om man tänkte efter. Jag hade precis börjat fatta reglerna och komma in i tävlingen då jag hörde ett ljud som inte alls hörde dit.
Väckarklockan ringde!
Jag öppnade ögonen och fann mig själv liggandes i min egen säng. Klockan var bara kvart över sex. Härliga uppvaknande. Bitterljuva verklighet.
Skoldagen var inte nästan slut, den hade inte ens börjat än. Jag låg kvar i min säng, i mitt kalla rum... Måndag morgon.
Det var då jag mindes idrottshallen jag nyss befunnit mig i, eller snarare trott att jag befunnit mig i. Det var idrottshallen i min gamla skola.

Denna gång blev morgonen ännu segare. Jag klädde på mig PÅ RIKTIGT, ät frukost PÅ RIKTIGT och satte mig än en gång på bussen för att åter igen ta mig till skolan, fast den här gången PÅ RIKTIGT. "Det är i alla fall ingen idrott idag", tänkte jag. "Skönt".
Så kommer Mössan gåendes. Hon sätter sig ned på sätet framför mig och säger: "Attans, nu glömde jag idrottskläderna!"
"Men vi har ju ingen idrott på måndagar", for det ur mig.
"Men idag skulle vi ju ha det för att vi har NO-prov på onsdag", stönade Mössan.
Jag tittade ned på min ryggsäck... Den innehöll skolböcker, skolböcker och åter skolböcker. Inga idrottskläder.
Härliga uppvaknande. Bitterljuva verklighet.
I samma ögonblick börjar bussen rulla. För sent att vända om.

Skoldagen rullar på med matteprov, lunch och den där spanskauppgiften som sakta slår ihjäl mig med en dunkudde.
Så kommer jag fram till Spanska-kp:t (kp=kommunikationspass=skolans töntiga namn för lektion).
Dags att redovisa Landet, men min grupp är inte med mig så jag bestämmer mig för att ta redovisningen nästa måndag (antagligen själv, om inte båda två är friska då).
"Och så skriver ni in de tre påståendena, som ni ska ha klara tills idag, i worddokumentet jag tagit upp här bredvid", säger spanskaläraren.
Påståendena ja. De som gruppen borde ha pratat igenom och gjort tills idag. Gruppen ja.
Härliga uppvaknande. Bitterljuva verklighet.
Sen får vi reda på våra resultat på spanska NP. Jag ligger på gränsen, men sänker mig precis. Läraren säger att jag måste visa att jag har MVG-kriterier nu för att behålla mitt betyg, det vill säga göra extra bra ifrån mig på steg 25, göra klart landet och redovisa det, göra klart t´Trampolín och visa upp att jag har de kunskaperna och slutligen skriva så långt som möjligt på den bok vi skriver på kp-passen. I princip det jag sagt att jag ska göra förut, men nu slår plötsligt insikten upp att jag har allt det kvar.
"Men du får inte stressa sönder dig", säger läraren.
Nej, jag ska inte. Jag lovar.
Härliga uppvaknande. Bitterljuva verklighet.

Men jag ska inte klaga mer, dagen har vart rätt bra. Fick lite tid i musiksalen med mina söta små kompisar under lunchen, så jag kunde slappna av och spela lite musik. Kände mig som ett barn på dagis, för vi var inte alltför seriösa.
Det är bara nu i efterhand, när tröttheten lägger sig över en, som dagen framstår som ett enda långt uppvaknande.

Härliga uppvaknande, bitterljuva verklighet.
Nu drar jag täcket över huvudet och lämnar skolan bakom mig (snart i alla fall, ska bara träna lite till inför musikförhöret imorgon).

Simma lugnt.