Det här beror väldigt mycket på hur man definierar ordet "kärlek". Om man räknar med den sortens kärlek som man kände när man var sex år så var min första kärlek en kille som gick hos samma dagmamma som jag själv gjorde. Han och jag lekte varje dag och jag blev överlycklig när han en dag föreslog att vi skulle leka att vi gifte oss. När jag sedan började sexårs så pratade jag massor om honom. Rätt gulligt faktiskt. Unrar vad det har blivit av honom nu.