Det är sent och jag är trött efter en lång dag, men jag ska försöka få till ett litet inlägg innan jag hoppar i sängen.

På julaftonsmorgonen studsar lillebror ur sängen på tok för tidigt, redan vid sju, och är snabbt inne för att väcka mig. När jag var mindre klev jag också upp då, men nu morrar jag bara något otydligt till honom som ska föreställa "Jag vill sova en stund till". Någon timme senare har brorsan ändå lyckats få mig att vakna och jag får öppna julklappen som ligger i strumpan. Julkalendern har då redan gått och ibland har även familjen redan vaknat. Vi äter julgröt till frukost, julgröt med mandel (det är en tävling i sig att försöka få den), och jag försöker diskret att tacka mina föräldrar för julklappen från "tomten" (fast numera är det inte lika mycket hyss-hyss, för brorsan har insett att de är tomten).
Vid ett eller två (brukar vara två) dyker gästerna upp. Vanligtvis farmor, morfar och morbror. Ibland även faster och Bosse. Det är bara ett eller två år som vi har haft storsläkt på besök, så det brukar vara rätt lugnt. Kalle börjar tre, men de senaste två åren har jag lyckats smita över till en klasskompis lite innan och tomtat för dem. Människors reaktioner när jag kommer åkandes i passagerarsätet utstyrd till tomte (med mask, luva och hela köret) är oslagbara.
Efter den obligatoriska Kalle är det dags att sätta sig till bords och äta julmat. Jag äter alltid på tok för mycket och är proppmätt innan vi har kommit fram till varmrätten. Men, jag kan inte äte mindre förrätt, för sillen är såå god!
Efter maten är alla sega och övermätta. Då börjar godis och fika dyka upp i vardagsrummet och av någon obegriplig anledning lyckas även det slinka ned, som om man inte redan var proppfull. Jag smiter ifrån en stund och kilar över till Mau för att byta julklappar. I år lyckades jag dock lura över henne till mig, så jag slapp gå ut i kylan. Nu någon gång dyker tomten upp. Vår tomte är inte en försynt liten varelse med stor mage och röd rock, nej vår tomte har brun rock, är närsynt, förvirrad, dement, går vilse, kallar mamma för "gammal tant" och läser fel på alla paket. Vår tomte är helt underbar och får alla att skratta, men han blir mindre och mindre barnvänlig för var år som går. Det kanske är bra att just vår tomte inte är den som besöker alla småbarn...
När tomten har gått är det dags att börja dela ut paketen under granen. Julklappsutdelningen tar sin tid, och när den är över är det bara någon timme kvar innan gästerna börjar dra sig hemmåt. Då återstår bara disken och allt pappersskräp på golvet innan man kan gå och lägga sig.

Nu sitter jag här och funderar på att krypa ned i sängen och låta julafton övergå till juldagen.

God Jul