Jag tror visst att jag lovade er (Torslan i synnerhet) ett inlägg till idag (titta, titta, jag bloggar 2 gånger på en dag!).

Det känns nästan ovant att skriva här. Det tar så lång tid mellan gångerna. Fast allt har ju sin logiska förklaring. Jag har inte haft tid den senaste tiden. Känns inte som om jag har haft tid till något annat än skolan. Skolan slukar bokstavligen mitt liv. Men detta ska det bli ändring på! Jag har bestämt mig (ni i skolan, säg inte emot mig nu) att denna vecka är lugn. Jag kan till och med bevisa det.

Förra veckan hade jag den enorma och tidskrävande fältstudierapporten att skriva, bland annat.

På måndagen satt jag och skrev på den typ hela dagen efter skolan. Jag skulle ha pluggat matte inför nationella, men jag hann inte det. Fältstudien tog all tid. Jag glömde totalt bort att jag skulle ha varit på orkester.

På tisdagen skrev jag matte B nationella i fyra timmar. Hemma började jag med ekonomiuppsatsen, men konstaterade direkt att jag suger på ekonomi och jag fattade typ inte ett piss av de länkar vi hade fått. Satte mig istället utomhus och pluggade inför idrottsprovet. Efter träningen den dagen var jag helt slut.

På onsdagen rättade jag igenom fältstudierapporten som skulle in senast fredag. Konstaterade även att jag hade en del kvar. Ägnade hela kvällen åt att träna inför engelskaredovisningen som vi skulle ha på torsdagen. Missade att jag skulle till tandläkaren direkt efter skolan och mamma började bli väldigt orolig för hur jag mådde. Fick DESSUTOM veta att jag skulle ha en stor spanskaredovisning på tisdagen nästkommande vecka. Detta ledde till att jag totalt bröt ihop och trodde att jag aldrig skulle hinna.

På torsdagen lyckades jag övertala min biologilärare att jag kunde lämna in rapporten på måndagen istället. Var väldigt stressad hela dagen och lyckades knappt plugga något alls den dagen på grund utav stressen. Fick också veta att engelskan var inställd så allt pluggande på onsdagskvällen var i onödan.

På fredagen hade vi inga lektioner så jag stannade hemma och skrev klart ekonomiuppsatsen. Mailade in den fyra minuter innan den senast skulle vara inne och kunde dra en lättnads suck. Lyckades dessutom förstå vad jag hade skrivit (stolt). Därefter pluggade jag inför idrottsprovet.

Hela helgen gick åt till att plugga inför idrottsprovet och spanskaredovisningen.

I måndags nu denna vecka skrev jag idrottsprov (hoppas det gick bra, men jag har inte allt för höga tankar om mina svar). Lämnade också in fältstudierapporten och kom ihåg att gå på orkestern! Stressen började släppa. Hela kvällen efter orkestern gick dock åt till att skriva klart spanskatalet och försöka öva in det plus förbereda en power-point till redovisningen.

Igår redovisade jag spanskan och kände att jag (äntligen!) kunde slappna av. Spelade också konsert och det var jätteroligt. Somnade dock av ren utmattning i soffan så fort jag kom hem.

Så nu börjar jag landa igen. Stressen är nästan helt borta. Idag har jag min första lediga fritid (början idag klockan 18) på länge! Det är asskönt! Och visst, vi har redovisning i engelskan imorgon, men jag kan redan mitt tal tack vare att jag övade som en tok i onsdags. Det enda som är kvar som kan ta tid från fritiden fram tills sommarlovet är biologiprovet på måndag och torsdag nästa vecka samt debatten näst-nästa vecka. That's it. Så nu är tiden som är kvar fram tills lovet lugn!

Detta ska jag fira med att äntligen fortsätta skriva på my beloved bok!

....

Hej!!

Jag sitter på svenskalektionen och väntar på att läraren ska komma tillbaka / njuter av rasten.

Ska jag vara ärlig så har jag inget annat att säga, mer än att jag ska (om jag kommer ihåg det) skriva något mer seriöst inlägg ikväll.

Nu börjar vi...

BYE

Har ni någonsin hört någon använda frasen: "Lev i verkligheten." Kanske, kanske inte.

Av någon anledning har frasen fastnat i min hjärna. Jag kan inte låta bli att tänka: "Vad betyder det egentligen?" Vad är verkligheten?

Vi kan börja med att fastställa när denna fras används. Det är (oftast) när man tycker att någon annan har huvudet för mycket bland molnen eller, vilket kanske är vanligare idag, när man stöter på andra levnadssätt än ens eget, som främmande religioner eller (livs)stilar som goth, lolita... Eller ett lekande barn. Man antyder då att personen i fråga inte lever i verkligheten, utan i en egen liten orealistisk drömvärld.

Så vad är då verkligheten? Är det materiella ting och ren fakta? Sådant som vi vet existerar på riktigt? Om vi utgår från det så är verkligheten det som finns omkring oss och som vi kan se. Verkligheten är att det står en sak i trä framför oss, en platta som står på fyra pinnar.

Samtidigt så sa vi ju i frasen "lev i verkligheten" att man ska just "leva". När man lever så tolkar man hela tiden omgivningen. Med andra ord, vi ser en sak framför oss och vi vet att det är en pall. En pall kan man sitta på. Att vi vet det, är det ren fakta? Är det att leva i verkligheten? Om vi istället antar att vi aldrig har sett en pall förut, då kan vi ju omöjligt veta att det som står framför oss är en pall. Vi kommer ändå att få ett intryck av det. Kanske att det är någon form utav prydnad. Vi gör vår egen tolkning av pallen. Är det också att leva i verkligheten? Det är ju inte samma sak vi ser framför oss. En person säger att det är en pall, en annan säger att det är en prydnad. Vilket av det är den i verkligheten? Det beror på vem man frågar. Av detta drar jag slutsatsen (och säg till om ni tycker att jag har fel) att verkligheten egentligen är vårat sätt att tolka vår omgivning.

Sen så är ju inte "leva i verkligheten" så enkelt som att försöka begripa om vi ser en pall eller en prydnad. Omkring oss händer hela tiden en massa saker. Folk passerar, pratar med varandra, pratar med dig, pratar OM dig, pratar OM varandra. Det finns hela tiden massvis med saker i ditt synfält, saker som då måste ta in, bearbeta och till slut tolka. Om detta tolkande av omgivningens intryck är "verkligheten" då har vi plötsligt förflyttat verkligheten från att vara något materiellt och faktabaserat till att vara en tolkningsfråga. Eftersom alla människor är olika individer så kommer alla att ha olika uppfattningar om vad som är verkligheten. Kan man då med rätta be någon att "leva i verkligheten"? Vi kan ju omöjligt veta om någon annan "lever i verkligheten" eller inte, eftersom vi inte vet hur den personen tolkar sin omgivning. Att stänga in sig i sitt huvud kan vara en persons sätt att tolka sin omgivning, ett sätt att bearbeta den. Och eftersom verkligheten bedöms i vad som pågår innanför en människas pannben så kan just dagdrömmeri vara en form utav verklighet - för den som dagdrömmer.

För att nu slutligen knyta ihop säcken (för er som har orkat läsa så här långt): Vi kan inte be en kristen, en hindu, en gothare, ett barn eller ens en dagdrömmande liten människa att "leva i verkligheten". Varför? Jo, för att det är just det de redan gör.



Våga vara dig själv!