Sitter i båten på havet mellan Åland och Sverige. Jag försöker komma på hur jag ska inleda nästa kapitel av Mindmera, uppföljaren till Belt, men min hjärna vill inte samarbeta.

Det här är femte veckan på vår semester. Vi har seglat från Sverige till Gotland och vidare till Estland och Finnland. Via Finnland gick vi över till Åland för några dagar sedan och är nu på väg hem till Sverige igen. Vi har haft fantastisk tur med vädret, varmt så gott som varje dag, men en handfull åskväder höll oss kvar på Gotland i över en vecka. Tydligen var det ett av de värsta åskvädren i Gotlands historia. 30 000 blixtar. Tanken att ge sig ut på havet då kändes inte så lockande, speciellt inte med tanke på att båten är försedd med en lång pinne som pekar rakt upp i det där åskande mörka.

Början av Gotlandbesöket var jättemysigt. Vi låg ute på Lauterhorn på Fårö, och två dagar i rad hyrde vi bil och åkte över till den större ön när halva Gotland var på väg åt andra hållet för att uppleva den natur som vi lagt till båten i. Efter fotbollsgolf och bad i Blå Lagunen bar det av tillbaka till Fårö, och då mötte vi hela lasset med bilar som nu skulle hem och som tvingades köa i timmar för att få komma på den fullproppade färgan. Snacka om att vi var på väg åt rätt håll.

Fårösund blev nästa hamn. Vi hade tänkt ligga där en eller två nätter, men blev fast i sju dar, allt emedan åskan mullrade om oss på kvällen och väderleksrapporten lovade kraftiga vindar i fel vindriktning på havet. När vi äntligen vågade oss ut på den 24 timmar långs färden var vinden fortfarande fel, men vi orkade inte vänta mer.

Estland var inte som jag hade förväntat mig. Det var långt mellan de få öarna och det kändes nästan som att åka mellan mindre hav, bortsett från det faktum att om man inte vågade lämna farleden. Estland består utav ytvatten. Det som först liknar en stor vik kan visa sig vara en stor vattenpöl som inte är djupare än en dryg meter. Man fick åka i muddrade kanaler fram till hamnarna. I vattnet bredvid båten stod fåglarna och tittade på en (stod, inte simmade).

Estland är vackert. Naturen skiljer sig inte från våran, men städerna är en härlig blandning mellan gammalt och nytt. Mellan lämningar från Sovjet finns gamla 1600-talsborgar och nybyggda villor varvas med fallfärdiga ruckel och hus under renovering. Hela landet tycks vara under uppbyggnad och det som byggs är otroligt vackert. Både Kureesaare och Haapsalu såg ut som små Astrid Lindgren-städer. Människorna  är trevliga och maten god. Min nya idol är gumman på marknaden i Kureesaare som lyckades sälja krusbär till mig utan att kunna ett ord engelska. Hon bara log glatt och svarade på estniska så fort jag frågade något.

Om 10-20 år kommer nog Estland vara ett utav de vackraste länderna i Norden.

(OBS Detta inlägg skrev jag för flera dagar sedan, men lyckades inte ladda upp det förrän nu)