Nu i början på det tredje året på gymnasiet så börjar det ju dra ihop sig till projektarbete. Till alla er där ute som ännu inte har hittat någon bra idé, så har jag ett förslag här.

Frågeställning: Hur kommer det sig att vissa läroböcker har samma medicinska egenskaper som kemiskt framställda sömnpiller?

Projektarbetet skulle kunna genomföras på lite olika sätt och landa i en ny biologibok för, ehm... exempelvis,  Biologi B. Om så är fallet så är jag mer än villig att köpa ett ex.

Så nu sitter jag här framför datorn igen.

Idag har jag tagit, vad som för mig känns som, ett stort steg i rätt riktning när det gäller min bok. Jag har besökt biblioteket och imorgon bär det av dit igen för att prata med chefen. Förhoppningsvis vill de ta in min bok :)

Någon som vill sig på en gissning om hur många fjärilar som kommer att brottas i min mage imorgon? Jag tippar på någonstans mellan 5 000 och tre miljarder.

Nu går äntligen min bok, "Legenden om Kraal I: Belt" att köpa. Som några kanske vet så har det gått ett tag från det att jag sa att den skulle komma ut, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge! (Och den som väntar på någon som har gått väntar oftast för länge, som pappa brukar säga)

Nu finns den i alla fall ute. Det är bara en tidsfråga innan den går att beställa från Adlibris. Böckerna anlände dit idag, men har inte registrerats än. Däremot finns boken med i bokcirkeln, så den går att köpa via Bokia för 222;- eller beställa via någon bokhandel. Allt som återstår är att någon ska vilja köpa den, hehe. Sedan ska jag ge mig i kast att försöka göra reklam för den på något sätt.

Arbetet med uppföljaren, "Legenden om Kraal II: Mindmera", fick sig en ordentlig skjuts under sommarlovet, och för tillfället är jag uppe i 23 A4 på datorn. Det finns fortfarande en hel del handskrivna sidor som jag måste skriva av. Min förhoppning är att den här boken inte kommer att ta lika mycket tid som den första, men jag kan nog inte lova något. Redan nu har jag en känsla av att den kommer att bli längre, rent mängdmässigt.

Hej på er alla!

Nu har jag kommit hem igen. Har precis packat upp alla väskor (vilket jag i vanliga fall inte brukar göra förrän flera veckor efter att jag kommit hem) och vattnat de törstiga blommorna, så nu är nog världen återställd igen. Det känns konstigt att skolan snart börjar igen. Visst ska det bli kul att träffa klassen igen, och spännande med de nya kurserna, men jag har svårt att se fram emot allt plugg igen. Långa veckor då man bara faller in i en rullande rutin och där avbrott från den rutinen, om det så är en promenad med någon kompis, känns exotiska.

Nu är jag nog lite för pessemistisk. Så hemskt är det inte, det är bara jag som har en förmåga att ibland ta skolan lite väl allvarligt så att jag glömmer bort att göra sådant som man mår bra av - som att ge sig själv lite ledigt mellan varven. Men förra terminen var förvånansvärt duktigt på det för att vara jag, så kanske går det bra den kommande terminen också. Antar att det kommer att bli ett rätt kul år, med tanke på att det är det sista.

Nåja, orkar inte skriva mer nu. Har en del annat att fixa. Lägger upp del två av "5 veckor på sjön" någon gång framöver.

Sitter i båten på havet mellan Åland och Sverige. Jag försöker komma på hur jag ska inleda nästa kapitel av Mindmera, uppföljaren till Belt, men min hjärna vill inte samarbeta.

Det här är femte veckan på vår semester. Vi har seglat från Sverige till Gotland och vidare till Estland och Finnland. Via Finnland gick vi över till Åland för några dagar sedan och är nu på väg hem till Sverige igen. Vi har haft fantastisk tur med vädret, varmt så gott som varje dag, men en handfull åskväder höll oss kvar på Gotland i över en vecka. Tydligen var det ett av de värsta åskvädren i Gotlands historia. 30 000 blixtar. Tanken att ge sig ut på havet då kändes inte så lockande, speciellt inte med tanke på att båten är försedd med en lång pinne som pekar rakt upp i det där åskande mörka.

Början av Gotlandbesöket var jättemysigt. Vi låg ute på Lauterhorn på Fårö, och två dagar i rad hyrde vi bil och åkte över till den större ön när halva Gotland var på väg åt andra hållet för att uppleva den natur som vi lagt till båten i. Efter fotbollsgolf och bad i Blå Lagunen bar det av tillbaka till Fårö, och då mötte vi hela lasset med bilar som nu skulle hem och som tvingades köa i timmar för att få komma på den fullproppade färgan. Snacka om att vi var på väg åt rätt håll.

Fårösund blev nästa hamn. Vi hade tänkt ligga där en eller två nätter, men blev fast i sju dar, allt emedan åskan mullrade om oss på kvällen och väderleksrapporten lovade kraftiga vindar i fel vindriktning på havet. När vi äntligen vågade oss ut på den 24 timmar långs färden var vinden fortfarande fel, men vi orkade inte vänta mer.

Estland var inte som jag hade förväntat mig. Det var långt mellan de få öarna och det kändes nästan som att åka mellan mindre hav, bortsett från det faktum att om man inte vågade lämna farleden. Estland består utav ytvatten. Det som först liknar en stor vik kan visa sig vara en stor vattenpöl som inte är djupare än en dryg meter. Man fick åka i muddrade kanaler fram till hamnarna. I vattnet bredvid båten stod fåglarna och tittade på en (stod, inte simmade).

Estland är vackert. Naturen skiljer sig inte från våran, men städerna är en härlig blandning mellan gammalt och nytt. Mellan lämningar från Sovjet finns gamla 1600-talsborgar och nybyggda villor varvas med fallfärdiga ruckel och hus under renovering. Hela landet tycks vara under uppbyggnad och det som byggs är otroligt vackert. Både Kureesaare och Haapsalu såg ut som små Astrid Lindgren-städer. Människorna  är trevliga och maten god. Min nya idol är gumman på marknaden i Kureesaare som lyckades sälja krusbär till mig utan att kunna ett ord engelska. Hon bara log glatt och svarade på estniska så fort jag frågade något.

Om 10-20 år kommer nog Estland vara ett utav de vackraste länderna i Norden.

(OBS Detta inlägg skrev jag för flera dagar sedan, men lyckades inte ladda upp det förrän nu)